En vecka efter operationen så åkte Jag, Jimmy och hundarna upp till vår uppfödare och hennes familj i Jönköping för en veckas semester. I vanlig ordning blev det en massa skratt. Detta året körde Vi även två femkamper, Jag och Jimmy anordnade en och vår uppfödare och hennes familj anordnade en. Givetvis slog skåningarna västgötarna på fingrarna båda gångerna, Jag vann nämligen den ena femkampen och Jimmy den andra. Men inte nog med det, vi piskade även dem i kubb, så det blev verkligen storstryk för de stackarna, haha! ;)
Det blev småutflykter till diverse ställen, den sista och största utflykten var Skara sommarland, ett ställe Jag aldrig har besökt innan. Sommarlandet var ett jättetrevligt ställe, trots att Jag fick hålla mig på det torra i vattenlandet efter operationen, det gjorde dock inte så mycket eftersom solen sken och jag kunde passa på att steka lite istället. Som vanligt var det många skratt under denna dagen, men det största asgarvet kom när Jimmy gav sig på att åka vattenskidor, vilket som var en syn för gudarna ..
Hur man lyckas komma ner på botten, upp igen, nudda botten ännu en gång för att sen komma upp och gå i spagat, tappa hjälmen och där efter magplaska totalt är för mig totalt.. ofattbart. Saken är den att Jag har bildbevis på detta, dock på en annan dator, så det får jag återkomma med.
Efter att ha varit i Jönköping en vecka körde Vi hem och tog det lugnt i 1 dag, sen gav vi oss på nästa utflykt. Denna gången tog Jag, Jimmy & hundarna husvagnen till Åhus för att spendera några dagar där tillsammans med min bror och hans flickvän. Trångt som fan var det i denna lilla husvagnen med fyra vuxna människor och två översociala hundar, men roligt hade vi. Det blev häng på hundstranden, grillning, trams och enorma glassar varje dag, så trots det trånga utrymmet så gör Vi nog om det nästa år.
Vi åkte hem från Åhus på fredagen eftersom Jag skulle fota min barndomsvän Camillas bröllop på lördagen.
Lördagen den 28 juli blev en heldag. Jag mötte upp Camilla och hennes blivande Johan samt deras två barn + bestman på Näset för att fota dem innan vigseln. De var allihopa underbart vackra, Camilla hade en vit, stor, helt fantastisk klänning på sig medan grabbarna var klädda i vitt, svart och lila, något som var makalöst snyggt! Efter att ha fotograferat alla snyggingar så begav vi oss upp till kyrkan. Vigseln var makalöst vacker, då Camilla tog micken för att sjunga sin kärleksförklaring till Johan så brast det totalt för mig (och för många andra i kyrkan), tårarna bara forsade och Jag kunde helt omöjligt sluta, det var så fruktansvärt vackert! Jag beundrar verkligen Camilla som hade modet att stå där framme och framför detta inför alla gäster! Festen efteråt var också väldigt trevlig, det var verkligen superroligt att få träffa gamla vänner och prata om allt möjligt som hänt sedan sist vi sågs, vilket vill säga ungefär 15 år sedan.
Som vanligt är Jag en hygglig kis och bjuder på lite bilder från bröllop på det fantastiska paret och deras barn. För er som inte vet så är det bara att klicka på bilderna för att se dem i större format.
Dagen efter det här fantastiska bröllopet tog Jag och min kära vän Jennie en tur till Ge-kås i Ullared. För att vara en Ullaredsresa så blev det hela väldigt billigt, vilket som nog beror på att det inte fanns allt för mycket som tilltalade mig. Något som dock tilltalade mig var det dör fiskspaet som fanns utanför Ge-kås. Jag har länge velat prova att sitta i det där karet för att efter en stund får bebislena fötter då fiskarna har tuggat bort allt snusk från dem. Jag satt med fötterna bland de 600 fiskarna i ungefär tjugo minuter, till en början var det väldigt obehagligt då det både kittlades och kändes som att Jag hade 600 blodsugande festingar på mig istället för några små snälla fiskar som fixade till fossingarna på mig, men så småningom kändes det bättre och mer som vilket fotbad som helst. Har ni inte provat fiskspa innan så rekommenderar Jag det varmt! Jag kände ingen skillnad på fötterna direkt efteråt, men nu ett tag senare så känner Jag att fötterna är mycket lenare!
Efter Ullaredsresan så var Vi hemma i drygt en vecka, då Jag passade på att umgås med Jennie och hälsa på mormor och morfar.
På fredagen var det dock dags att bege sig igen, denna gången till Stockholm för att ställa ut Tevez. Vi började hela utfärden med att åka till Växjö och hälsa på Tevez valpar där några papper skulle skrivas på. Efter en snabb visit där så hämtade Vi upp vår uppfödare för att sen åka vidare till våra kära vänner i Stockholm där vi bjöds BBQ på kvällen.
På lördagen var det bara till att asa sig upp tidigt för att åka till utställningsplatsen. Förutom att ställas ut så blev även Tevez exteriörsbeskriven, vilket som gick väldigt bra då Tevez blev godkänd :) . Solen har givetvis också sin fläckar, Tevez är inte perfekt, men det kom inte upp något som Vi inte redan visste om, att han har lite för rund skalle bland annat det tjockhuvudet visste Vi redan :)
Utställningen slutade för Tevez med excellent, CK och tre i championklassen, tyvärr så åkte han sen på att han bär svansen alldeles för högt då han springer runt i ringen (ni vet, machoman .. ), men Vi var ändå nöjda och glada över resultatet!
På söndagen åkte vi hem till Skåneland igen för att ta det lugnt fram tills onsdagen då det var dags för SUPERMATCHEN (Barcelona - Manchester united) på Ullevi i Göteborg. Det var verkligen superroligt att vara där och se matchen, det tråkiga var dock att de bara fjantade och inte spelade på ordentligt :( Men som sagt, det var roligt att bara vara där.
Vi kom hem runt två på natten från Göteborg, vilket som resulterades i en grym sovmorgon dagen därpå. Efter att ha sovit ut så väntade läkarbesök, som sedan följdes av lite shopping på Maxi då våra vänner Kim & Johanna samt barnen skulle komma på middag på kvällen. Behöver Jag säga att Vi skrattade mycket den kvällen? Nej, tänkte väl det ..
På fredagen var det dags för läkarbesök igen, till en smärtläkare trodde Jag, men då det kommer till kritan så är den här kvinnan ingen smärtläkare utan de har skickat mig fel? Jaha. Så efter en kvart då vi har konstaterat att Jag har kommit fel så åker Jag hem igen. Ska man skratta eller gråta?
Måste erkänna att Jag var lite halvsur där efter då jag trodde att Jag äntligen skulle få hjälp att hantera min smärta i magen, men ack vad fel jag hade .. Resten av kvällen bestod enbart av mys och handbollstittande.
Lördagen började bra då Jag & Jimmy körde upp till Växjö igen för att titta på Tevez valpar som nu har hunnit bli hela sex veckor! Något sötare än dessa små mjuka ulltottar får man leta efter! Inte nog med att de är söta, de har ett helt fantastisk temperament och är väldigt sociala!
Kan man bli annat än valpsjuk då man ser dessa sötnosar?
Efter att ha gossat med dessa i ett par timmar så drog Vi oss hemåt för att snabbt byta kläder för att sedan åka vidare in till Kristianstad för att käka och bowla med Kim & Johanna. Maten var kalas och bowlingen började riktigt grymt för min del, tills tävlingsinstinkten kröp på, för då gick det käpp rätt åt helvete. Hade Jag fortsatt som jag började så hade Jag kunnat vinna hela skiten, men icke, från strike till ränna så hamnade Jag till slut sist och Kim tog hem alltihopa medan Johanna kom två och Jimmy trea.
På vägen hem började Jag känna att det högg i lungan, det gjorde fruktansvärt ont, men jag har haft det då och då på den senaste tiden så Jag brydde mig inte så mycket om det. Det hela blev dock inte bättre då Vi kom hem utan det blev bara värre och värre, vid varje andetag så var det som att få en kniv i lungan. Efter att det hade hållt på i 4 timmar ringde Jag sjukvårdsupplysningen för att fråga hur länge Jag skulle avvakta innan Jag skulle åka till akuten, de svarar mig dock att jag inte får åka in till akuten själv utan måste ta en ambulans på en gång. Så det var bara att ta ambulansen så snällt och åka in ..
Jag vet inte om det är ett kvinnligt fenomen, men trotts min enorma smärta så började Jag plocka undan i både hall och kök för att det inte skulle vara stökigt när ambulansmännen kom och hämtade mig. Jimmy kunde givetvis inte hålla sig för skratt som vanligt och bad mig lägga av istället för att hjälpa till. Det fanns dock en liten fläck kvar på de svarta skoskåpen, denna täckte Jag dock över snabbt och lätt med Jimmys plånbok.
Jag vet inte om det är ett kvinnligt fenomen, men trotts min enorma smärta så började Jag plocka undan i både hall och kök för att det inte skulle vara stökigt när ambulansmännen kom och hämtade mig. Jimmy kunde givetvis inte hålla sig för skratt som vanligt och bad mig lägga av istället för att hjälpa till. Det fanns dock en liten fläck kvar på de svarta skoskåpen, denna täckte Jag dock över snabbt och lätt med Jimmys plånbok.
Jag landade i Hässleholm där det togs EKG och prover till tusen för att kunna utesluta en massa saker. Jag blir dock inte lugnare då läkaren kommer in och frågar mig om Jag har haft släktingar som bara har dött rakt av?! Eh, nej, det har Jag inte, ska Jag vara först ut eller?
Jag undersöks ännu en gång, men allt såg stabilt ut så det vara bara för mig att vänta på röntgen.
Löjlig som jag är så hatar jag att sova på sjukhus så Jimmy fick allt komma och hämtade mig 03.30, så jag fick sova hemma för att sen komma tillbaka nästa dag för att röntgas.
Det gjorde fruktansvärt ont vid varje andetag, men Jag somnade snabbt av ren utmattning då Jag landade i sängen strax efter fyra.
Ja, ni kan ju själva gissa var Jag tillbringade söndagen. Efter att ha orkat asa oss upp så åkte Vi till Hässleholm där Jag röntgades och de tog ytterligare tester på mig. Då klockan började närma sig tre började Jag få panik, då ville Jag bara hem, för klockan fyra var det ju handbollsfinal!
Precis då jag tänkte gå ut och fråga någon sköterska om Jag skulle dö eller inte så kom läkaren. Röntgenplåtarna var fina, likaså proverna från natten, men jag var ju jävligt öm, vid min lunga. Efter att ha plågat mig ytterligare genom att klämma och pilla som kom läkaren fram till att Jag hade en kraftig muskelinflammation kring lungan, vilket man inte heller kan göra så väldigt mycket åt mer än att dra i sig några kilo diklofenak om dagen. Allvarligt talat så tror Jag att min lever säger upp sig inom kort med omedelbar verkan efter alla mediciner Jag har tagit nu de senaste åren.
Nåväl, 15.08 släpptes Jag ut från fängelset. Snabbt in på Maxi och handla gottis till handbollen och sen snabbt hem. Vi hann precis hem innan matchen startade, vår stressande fick ju ingen utdelning direkt om man säger så, men jag antar att Vi ska vara glada för silvret också!
Resten utav söndagen blev det inte många knop, förutom hundpromenaderna så var vi båda rätt fast i soffan här hemma.
Idag har det dock varit desto mer fart. Jag började dagen med att ta min spruta mot endometrios på vårdcentralen, då det var klart cyklade Jag hem och tog en sväng med hundarna. Under den promenaden så blev Tevez ännu en gång feltagen för att vara en varg? Jag vet inte om det är Jag som är dum som absolut inte tycker att han liknar en varg, eller om det är tvärtom?
Strax efter promenaden kom Jimmy hem med bilen så Jag kunde ta den till Hässleholm där Jag ännu en gång skulle till sjukhuset, dock i ett helt annat ärende än i helgen.
Då sjukhusbesöket var avklarat så drog Jag vidare för att köpa färskfoder till Pytte & Tevez och lite leksaker till Tevez små flickor. Det slank även ner en leksak till Tevez som han nu vaktar för sitt liv. Pytte stackaren fick inte ens bara gå och dricka eftersom Tevez trodde att Pytte då skulle komma i närheten utav bollen, haha.
Ja, sen landade Jag här. Här tänker Jag sitta en stund till innan Vi åker för att hälsa på Jimmys pappa och sedan fina Jennie och hennes underbara Lova.
Antar att Ni är helt slut i huvudet nu ni som har plöjt igenom hela texten, så nu lägger Jag ner. Resten av det Jag vill förmedla får komma imorgon.
Sköt om er!
Jannikah
Jag undersöks ännu en gång, men allt såg stabilt ut så det vara bara för mig att vänta på röntgen.
Löjlig som jag är så hatar jag att sova på sjukhus så Jimmy fick allt komma och hämtade mig 03.30, så jag fick sova hemma för att sen komma tillbaka nästa dag för att röntgas.
Det gjorde fruktansvärt ont vid varje andetag, men Jag somnade snabbt av ren utmattning då Jag landade i sängen strax efter fyra.
Ja, ni kan ju själva gissa var Jag tillbringade söndagen. Efter att ha orkat asa oss upp så åkte Vi till Hässleholm där Jag röntgades och de tog ytterligare tester på mig. Då klockan började närma sig tre började Jag få panik, då ville Jag bara hem, för klockan fyra var det ju handbollsfinal!
Precis då jag tänkte gå ut och fråga någon sköterska om Jag skulle dö eller inte så kom läkaren. Röntgenplåtarna var fina, likaså proverna från natten, men jag var ju jävligt öm, vid min lunga. Efter att ha plågat mig ytterligare genom att klämma och pilla som kom läkaren fram till att Jag hade en kraftig muskelinflammation kring lungan, vilket man inte heller kan göra så väldigt mycket åt mer än att dra i sig några kilo diklofenak om dagen. Allvarligt talat så tror Jag att min lever säger upp sig inom kort med omedelbar verkan efter alla mediciner Jag har tagit nu de senaste åren.
Nåväl, 15.08 släpptes Jag ut från fängelset. Snabbt in på Maxi och handla gottis till handbollen och sen snabbt hem. Vi hann precis hem innan matchen startade, vår stressande fick ju ingen utdelning direkt om man säger så, men jag antar att Vi ska vara glada för silvret också!
Resten utav söndagen blev det inte många knop, förutom hundpromenaderna så var vi båda rätt fast i soffan här hemma.
Idag har det dock varit desto mer fart. Jag började dagen med att ta min spruta mot endometrios på vårdcentralen, då det var klart cyklade Jag hem och tog en sväng med hundarna. Under den promenaden så blev Tevez ännu en gång feltagen för att vara en varg? Jag vet inte om det är Jag som är dum som absolut inte tycker att han liknar en varg, eller om det är tvärtom?
Strax efter promenaden kom Jimmy hem med bilen så Jag kunde ta den till Hässleholm där Jag ännu en gång skulle till sjukhuset, dock i ett helt annat ärende än i helgen.
Då sjukhusbesöket var avklarat så drog Jag vidare för att köpa färskfoder till Pytte & Tevez och lite leksaker till Tevez små flickor. Det slank även ner en leksak till Tevez som han nu vaktar för sitt liv. Pytte stackaren fick inte ens bara gå och dricka eftersom Tevez trodde att Pytte då skulle komma i närheten utav bollen, haha.
Ja, sen landade Jag här. Här tänker Jag sitta en stund till innan Vi åker för att hälsa på Jimmys pappa och sedan fina Jennie och hennes underbara Lova.
Antar att Ni är helt slut i huvudet nu ni som har plöjt igenom hela texten, så nu lägger Jag ner. Resten av det Jag vill förmedla får komma imorgon.
Sköt om er!
Jannikah
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar